Jag gästade podden “Vattnet går” och pratade om min graviditet, och första tiden som förälder. Och om bärande, babypottning och samsovning.
Finns där poddar finns, tex här.
Läs mer om mig här.
All in DEBATT
Jag gästade podden “Vattnet går” och pratade om min graviditet, och första tiden som förälder. Och om bärande, babypottning och samsovning.
Finns där poddar finns, tex här.
Många av oss längtar tillbaka till de få valens trygghet. Men för alla som inte passade in i den heterosexuella, vita, tillrättalagda "Vänner"-världen. Där kanske nostalgin inte känns lika påfallande.
“Boken är en intelligent, känslomässigt stark och skickligt berättad påminnelse om hur vi alla bär på olika versioner av verkligheten och om hur våra öden flätar oss samman på de mest oväntade vis. Men framför allt om hur vi inte kan springa från vårt förflutna, där barndomstrauman såväl som kultur– och klassbakgrund påverkar oss långt in i vuxen ålder.”
I veckan recenserade jag den nya amerikanska antologin om våldtäkt, med den feministiska ikonen Roxane Gay som redaktör. Jag var så mallig när metoo-debatten först började, eftersom jag tänkte att jag hade haft tur som inte blivit utsatt för sexuellt våld och övergrepp. Sedan började minnen komma fram.
Det kvittar vad vi tycker om porr, faktum är att det är genom nätporr som dagens unga får sin sexualundervisning idag. Ett klick och en nioåring får se avancerad hardcore-sex med slag, spottloskor och kvinnor som kallas hora.
Hur har man en egen uppfattning om känsliga ämnen, utan att stöta någon? Det är något jag funderar mycket över, eftersom mitt jobb är att uttrycka tankar och åsikter om saker, som inte sällan är kontroversiella.
Sober curious is the new cool, säger Ruby Warrington. Hon lanserade begreppet ”sober curious” (nykter-nyfiken) för ett par år sedan för att sätta igång en konversation kring alkoholnormen. Hon ville undersöka hur det är att leva nyktert i ett samhälle där så mycket socialt umgänge är uppbyggt kring alkohol.
Vi som är privilegierade måste börja vänja sig att inte alltid sitta i framsätet, och automatiskt få fördelar för exempelvis vår ljusare hudfärg. Att vissa får mer plats innebär också att andra måste dela med sig. Det går inte att säga att man är emot orättvisor och samtidigt förvänta sig att man ska få en bättre behandling som vit, eller att ens utseende automatiskt ska uppfattas som vackrare och ens kultur som bättre.
En krönika jag skrev för sajten Familjeliv (där jag var krönikör månadsvis under 2016-2017) är med i en lärobok för nybörjare i svenska språket.
Visst vore det härligt om kvinnors ökande alkoholkonsumtion bara handlade om frigörelse och att bryta normer och leva ut sitt sanna jag. Det finns säkert många komponenter här att väga fram och tillbaka, men åtminstone en del av sanningen tror jag handlar om att stå ut, i patriarkatet.
Jag har skrivit en text om hur det är en myt, att bara en kvinna kan lyckas. Och hur det gynnar även en själv, när kvinnor i ens närhet får framgång. Ett annat sätt att se på saker, än tävlan och dominans.
Barns trots, är början på en revolution. Deras nej, är ett språk vi som vuxna för länge sedan glömt, tryckt undan. För är det inte så, att de flesta av oss har väldigt svårt att säga nej. I alla fall till alla andra. Till oss själva säger vi nej hela tiden. Ler och säger ”javisst kan jag”, ”javisst vill jag jobba över”. När du egentligen vill ligga hemma och kolla på TV.
Vad innebär det att vara vit? Det är en fråga jag tror att många som liksom jag är födda med beige-rosa hudfärg sällan ställer oss. Däremot tror jag att många som inte är vita, tvingas ställa sig frågan om hur deras hudfärg påverkar livet dagligen. På grund av fördomar och rasismen, som vi vita inte ens fattar pågår, hela tiden.
Så sitter en tolvåring där, framför skärmen. Ser en kvinna skrika, och det är oklart om hon lider eller njuter. För vuxna som kan ta egna beslut behöver det inte vara något fel på att blanda ihop våld och sex. Men för barn kan det vara förvirrande.
Myten om den duktiga flickan finns av en anledning. Men ORKA vara bra på allt, hela tiden! Hur ska man då hinna det man verkligen vill?
Jag skulle i alla fall aldrig hinna skriva om det jag verkligen bryr mig om, typ feminism, föräldraskap och existensiella frågor. Om jag också skulle vara expert på älgkrockar
Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar amning i minst två år. Nej, det gäller inte bara länder där man har kasst vatten. Det gäller för hela världen. Livsmedelsverket och Socialstyrelsen i Sverige är lite mer vaga, och rekommenderar att bröstmjölk är en del av maten under ”barnets första levnadsår eller längre”.
Att amma längre än bebistiden har en rad hälsofördelar för barnet. Men också för föräldern: forskning tyder på att amning, särskilt längre än ett år, minskar bröstcancerrisken. Men i slutändan handlar det om en relation, mellan barn och vuxen. Det ska kännas bra för båda. Och vill man inte, är det självklart argument nog att låta bli!