Läs mer om mig här.
All in VITHET
– Jag tycker att det är fruktansvärt obehagligt att vara ens i närheten av människor som är alkoholpåverkade.
Folk tror ofta att Camilla Hamid inte dricker bara för att hon är muslim, men hon är noga med att påpeka att det är ett beslut hon har tagit på egen hand.
När hon var liten skilde sig hennes föräldrar och mamman blev helt ensam med fyra barn, vilket gjorde barndomen svår. Pappans ohälsosamma relation till alkohol var en stor anledning till skilsmässan.
”Resenärerna” bildar en praktisk och filosofisk karta kring hur våra liv påverkas av vår uppväxt — och hur olika beslut kan öppna helt olika dörrar, även om vi aldrig helt kan fly från vår bakgrund. Särskilt intressant blir det i skildringen av de svarta personerna, där förändringen är enorm – från en tid av sittstrejker och öppen rasistisk segregation till slutet av bokens tidslinje där USA har en afroamerikansk president och landet – i alla fall på pappret – inte sanktionerar rasism.
Morrison har varit en stor inspiration för flera generationer av amerikanska skönlitterära författare, inte minst inom den afroamerikanska kulturen där hon agerat mentor och lärare för många i dag välkända namn. Att föra vidare ett arv var en viktig handling för Morrison, som såg det som en del av sitt uppdrag att – för någon som lyckats inom sitt konstnärskap – kunna dela med sig av sin kunskap och hjälpa andra. ”Minns bara att ditt riktiga jobb är att om du är fri, måste du befria någon annan. Om du har lite makt är ditt uppdrag att stärka någon annan”,
Ida Therén har träffat skådespelaren och regissören Alexander Abdallah, aktuell med kortfilmen ”Jag skiner inte utan er mina bröder”, som ger ett annorlunda perspektiv på dödsskjutningarna i Malmö.
– Jag vill förmänskliga de här personerna och visa att det är människor bakom rubrikerna om dödsskjutningarna.
Jag var så kaxig när metoo-debatten inleddes hösten 2017. Tänk att jag har klarat mig i 33 år utan att ha blivit utsatt för några sexuella övergrepp när det uppenbarligen är så vanligt. Tills för ett par månader sedan. Jag satt och skrev på ett café när en ung kille kom in. Han liknade någon.
Wards roman är brutal i sin skildring av fattigdom och rasism. Barnen blir antingen negligerade eller slagna, föräldrarna tar metamfetamin, lillasystern spyr ner hela bilen. Det finns ingen lindring, ingen pardon. Men kanske är sanningen just så brutal och hopplös, och Ward vägrar bara göra den trevlig och lättsmält för medelklassläsare.
Vi som är privilegierade måste börja vänja sig att inte alltid sitta i framsätet, och automatiskt få fördelar för exempelvis vår ljusare hudfärg. Att vissa får mer plats innebär också att andra måste dela med sig. Det går inte att säga att man är emot orättvisor och samtidigt förvänta sig att man ska få en bättre behandling som vit, eller att ens utseende automatiskt ska uppfattas som vackrare och ens kultur som bättre.
–Om du är en sann feminist måste det inkludera frågor om ras. Och om du är antirasist måste det inkludera feministiska frågor. Annars når din ideologi bara en väldigt liten grupp människor.
Det säger den Kenyanska filmskaparen Ng’endo Mukii. Vi träffas i ett arbetsrum på Konstfack i Stockholm. På väggarna hänger en whiteboard med anteckningar och affischer, båda fulla av antirasistiska och feministiska budskap.
–I de nordiska länderna är feminismen väldigt avancerad jämfört med resten av världen, konstaterar hon.
