Längre intervju med iransk-svenska konstnären Atoosa Farahmand för tidskriften 20-tal, i november 2023
Läs mer om mig här.
All in RASISM
Längre intervju med iransk-svenska konstnären Atoosa Farahmand för tidskriften 20-tal, i november 2023
– Jag tycker att det är fruktansvärt obehagligt att vara ens i närheten av människor som är alkoholpåverkade.
Folk tror ofta att Camilla Hamid inte dricker bara för att hon är muslim, men hon är noga med att påpeka att det är ett beslut hon har tagit på egen hand.
När hon var liten skilde sig hennes föräldrar och mamman blev helt ensam med fyra barn, vilket gjorde barndomen svår. Pappans ohälsosamma relation till alkohol var en stor anledning till skilsmässan.
”Resenärerna” bildar en praktisk och filosofisk karta kring hur våra liv påverkas av vår uppväxt — och hur olika beslut kan öppna helt olika dörrar, även om vi aldrig helt kan fly från vår bakgrund. Särskilt intressant blir det i skildringen av de svarta personerna, där förändringen är enorm – från en tid av sittstrejker och öppen rasistisk segregation till slutet av bokens tidslinje där USA har en afroamerikansk president och landet – i alla fall på pappret – inte sanktionerar rasism.
“Boken är en intelligent, känslomässigt stark och skickligt berättad påminnelse om hur vi alla bär på olika versioner av verkligheten och om hur våra öden flätar oss samman på de mest oväntade vis. Men framför allt om hur vi inte kan springa från vårt förflutna, där barndomstrauman såväl som kultur– och klassbakgrund påverkar oss långt in i vuxen ålder.”
Jag träffade bakningsexperten Camilla Hamid och pratade om hennes uppväxt, och framgångarna som baknings-bloggare.
Morrison har varit en stor inspiration för flera generationer av amerikanska skönlitterära författare, inte minst inom den afroamerikanska kulturen där hon agerat mentor och lärare för många i dag välkända namn. Att föra vidare ett arv var en viktig handling för Morrison, som såg det som en del av sitt uppdrag att – för någon som lyckats inom sitt konstnärskap – kunna dela med sig av sin kunskap och hjälpa andra. ”Minns bara att ditt riktiga jobb är att om du är fri, måste du befria någon annan. Om du har lite makt är ditt uppdrag att stärka någon annan”,
Ida Therén har träffat skådespelaren och regissören Alexander Abdallah, aktuell med kortfilmen ”Jag skiner inte utan er mina bröder”, som ger ett annorlunda perspektiv på dödsskjutningarna i Malmö.
– Jag vill förmänskliga de här personerna och visa att det är människor bakom rubrikerna om dödsskjutningarna.
Snart blir den tv-serie, Celeste Ngs berättelse om den bohemiska, panka fotografen Mia och hennes välordnade grannfamilj. Ida Therén har läst den haussade boken i svensk översättning.
Nathacha Appanahs prisbelönta roman ”Våldets vändkrets” behandlar i romanens form den sköra gränsen mellan att vara inne i samhället och utanför, att vara medborgare eller illegal.
Wards roman är brutal i sin skildring av fattigdom och rasism. Barnen blir antingen negligerade eller slagna, föräldrarna tar metamfetamin, lillasystern spyr ner hela bilen. Det finns ingen lindring, ingen pardon. Men kanske är sanningen just så brutal och hopplös, och Ward vägrar bara göra den trevlig och lättsmält för medelklassläsare.
Vi som är privilegierade måste börja vänja sig att inte alltid sitta i framsätet, och automatiskt få fördelar för exempelvis vår ljusare hudfärg. Att vissa får mer plats innebär också att andra måste dela med sig. Det går inte att säga att man är emot orättvisor och samtidigt förvänta sig att man ska få en bättre behandling som vit, eller att ens utseende automatiskt ska uppfattas som vackrare och ens kultur som bättre.
Vi får komma den komplexa upplevelsen av att vara svart i USA nära, utan att det blir vare sig sentimentalt eller exotiserande. Leva oss in i hur huvudpersonen känner, när den vita klasskompisen inte fattar varför Starr blir sårad när hon säger slapp-rasistiska saker ”på skoj”.
Vad innebär det att vara vit? Det är en fråga jag tror att många som liksom jag är födda med beige-rosa hudfärg sällan ställer oss. Däremot tror jag att många som inte är vita, tvingas ställa sig frågan om hur deras hudfärg påverkar livet dagligen. På grund av fördomar och rasismen, som vi vita inte ens fattar pågår, hela tiden.
Jag bidrog med en text om den svarta, lesbiska jazzsångerskan Diana "Dinah" Miller till antologin "En annan historia" - om coola kvinnor i historien. Boken finns nu även som ljudbok.
Så, ska du till Bokmässan? Frågan dyker upp varje år. Samma känsla, varje gång. En klump i magen över att behöva träffa så många kollegor och vänner. Som kanske har kritiserat dig, eller som du känner beundran - eller avundsjuka - för.
Och, samtidigt: något pirrigt. Att något öppnar sig. Jag gillar det, av samma anledning som jag gärna åker på konstmässor, och liknande platser där folk med samma intresse från hela världen samlas. Jag antar att det är samma sak för människor inom andra branscher. Större konferenser, kongresser, festivaler.
Hudfärgen blir en ständig barriär dem emellan. Inte ens mot slutet, när Beatrijs blivit friköpt är hon och Matilda på jämlikar. Rollen som slav och ägare finns kvar, som ett vidrigt minne, en vägg mellan människorna. Det blir ett straff också för de vita, privilegierade: kontakten som alla människor söker med andra människor, med världen, går inte att infria så länge det finns ett element av ägande, av ofrånkomlig makt, som ligger mellan och skaver.