Bäst just nu enligt Nöjesguiden: Frihet, jämlikhet & systerskap - texter 2007-2017 (Mondial).
Läs mer om mig här.
All in ANDLIGHET
Bäst just nu enligt Nöjesguiden: Frihet, jämlikhet & systerskap - texter 2007-2017 (Mondial).
En lång intervju med mig - om mina tankar hur man förändrar världen steg för steg. Och om min nya bok.
Att pröva nya vägar och nya sätt att tänka är självklart. Ida Therén följer inte flocken. Hon analyserar, känner efter och tar ställning.
”Jag har alltid arbetat, inte för samtiden, utan för oändligheten.” skriver hon i ett tidigare utkast till bokens förord. ”Vad finns det annars för poäng? Vi är här, i våra kroppar, så kort tid. Det går inte att leva för att andra ska se en. De kanske fattar, i efterhand. Men det finns ingen logik i presens.”
Jag vill hävda att vi lever i en ny tid där vi inte längre behöver känna kulturellt kodad skam och skuld, känslor som håller oss fångna. Där det är okej för kvinnor att visa sina riktiga jag, och inte anpassa sig till mäns regler och normer. En tid där vi ser vår egna svagheter som guld som vi kan dekorera vår brustna keramik med. Det trasiga är vår skönhet, inte vår brist.
Vem bär egentligen på mest styrka: en mor med sitt barn i famnen som stirrar in i en gevärspipa, eller soldaten som bär på vapnet? Sann styrka, precis som sann manlig- och kvinnlighet, är något annat än det vi lurats att tro. Och de tankarna finns i ”Denzel”.
Vi tycks anse att vi lever i historiens mest frigjorda tid. Men vår tids sexualisering, som gör all kropp objektifierad och sexuellt laddad, separerar oss från våra naturligaste tillstånd (förenade, nakna). De finns ständigt tillgängliga: nakna kroppar i sexiga poser. Men sann, ren sexuell kraft känns avlägsen bland hårdporr, contouring, mobilskärmar och gymselfies.
Besattheten vid ytan fjärmar oss från det inre. Sex som akrobatik, inte som det det kan vara: en holistisk, inre resa. Att läsa Bukowski påminner oss om vår blinda fläck.
Det är tillgänglig konst som passar såväl den vana konstbesökaren, som den som bara gillar att se på häftiga filmklipp på Youtube. Det är konst som väcker många tankar, utan att du måste ”fatta” eller att någon behöver känna sig utanför.
Buddhan, den ultimata förlåtaren, porträtteras ofta med ringar kring sin gestalt. Jag tänker mig dem som kraftfält, gränser som man själv kan reglera genom att centrera sin energi. Genom att känna oss själva kan vi veta våra gränser. Då kan vi också förlåta, samtidigt som vi undviker att bli överkörda.