Krönika: Vi har alla makten att förändra våra liv (Hallpressen 190707)
Jag har några goda vänner som är flera decennier äldre än mig och som redan har gått genom klimakteriet. De inspirerar mig ständigt med sin attityd. Det händer något magiskt med många kvinnor när de har passerat klimakteriet: de slutar bry sig lika mycket om vad folk tycker. Och då händer något fantastiskt. Plötsligt blommar de ut, lämnar otillfredsställande kärleks- eller vänskapsrelationer och bestämmer sig för att resa eller kanske flytta. De struntar i allt det som begränsade dem tidigare.
Jag tror att detta händer de flesta av oss i takt med att vi blir äldre: vi inser att ingen har svaren. Vi är alla lika mycket nybörjare på den här jorden och de som säger sig veta svaren, och har majoriteten i ryggen, är egentligen lika vilsna som vi själva. De flesta väljer att följa strömmen, eftersom vi tror att det som många tycker måste vara rätt. Men så är det ju inte.
Det är det här som jag tycker är allra mest inspirerande med Greta Thunberg. Hon är egentligen bara en tjej, som vem som helst, men hon struntar helt enkelt i vad andra tycker. Hon är övertygad om något och har bestämt sig för att följa den övertygelsen. Greta Thunberg var inte först med sitt budskap, men tajmingen – och attityden – var rätt. Folk var redo för budskapet hon bär på och plötsligt reagerar hela jorden. Det är det magiska som händer, när man inte låter andras åsikter begränsa en. När man inser att vi alla har lika stor rätt att göra våra röster hörda.
Annons
Det var något liknande som hände under #metoo, när kvinnor runt om i världen plötsligt började höja sina röster. Det var som att vi kollektivt insåg att vi inte längre behöver stå ut med det här tramset, med sexuella övergrepp och överträdelser. Att det är tryggt att säga ifrån. Att vi håller varandra bakom ryggen när vi ”skvallrar” och bryter mot den tystnads- och hederskultur som funnits kring sexualövergrepp även i ”moderna" länder som Sverige. Där de utsatta har burit på skam, trots att den inte är deras att bära.
Vi har sett liknande mönster i flera omgångar sedan jag var barn: homosexuella som reser sig och ”kommer ut”, kollektivt. Transpersoner som börjar ta mer plats och vågar höja rösten. Nu undrar jag vad som kommer härnäst?
Det är lätt att vara pessimistiskt med tanke på allt vi läser och vet om miljöförstöring, klimatförändringar, ekonomiska kriser och orättvisor. Men det fina med allt som händer just nu i världen är att vi har fått tydliga exempel på att det ibland räcker med att bestämma sig för något. Att det går att förändra världen, att saker inte behöver vara på ett visst sätt bara för att många har accepterat att det är så. Vi kan alla bidra till en sådan förändring om vi bara bestämmer oss.
Om inte annat, grabba tag i en uppvaknad själ i en post-klimakteriet kropp och fråga henne vad hon tycker. "Jag struntar i andra"-attityden kan vi alla inspireras av och bära med oss. Vi har makt att förändra – och bestämma över – våra egna liv.
PUBLICERAD I JÖNKÖPINGS-POSTEN, VÄRNAMO NYHETER MFL. LÄNK