När jag känner mig orolig och rädd brukar jag försöka komma tillbaka till nuet och tänka på min dotter, hon som betyder mest för mig. Ärligt talat tror jag att hon kommer att minnas den här tiden som en fin period. Hon gillar inte att gå i skolan och vill helst vara hemma med mig. Och nu får hon vara det. Hon leker, läser och har olika projekt med sina gosedjur. Mycket roligare än att stå på led och få instruktioner av en lärare, tycker hon. Så jag försöker vila i det, när oron dyker fram.