Recension av Att omfamna ett vattenfall - Expressen kultur (7 nov 2020)
"Det vackraste ändå är att Ida Therén inte lämnar den gamla, sjuka, kroniskt fattiga June, inte slutar när hon, flappern, inte är skojig längre. Och betonar Junes lojala resning; hur sårande Miller än skrev om henne hävdade hon livet ut att konsten måste vara fri."
Mer:
"Ida Theréns debut ”Att omfamna ett vattenfall” sällar sig till ett slags ”talking-back”-litteratur, där den av andra beskrivna och bedömda ges en egen artikulerad röst. Kärleksfullt skriver Therén fram en flicka med en fiskmås livslust och hänsynslöshet, men som vännen Hannah påpekar ”med en god själ”. Först stör mig nutida uttryck som ”konversation”, ”hänga”, ”pepp”, men greppet funkar otippat bra ihop med 1920-talets hårdkokta street-lingo, hindrar språket att gå vilse i litteraturens vintage-butik, ger en liksom andfådd närvaro. Och stilen påminner faktiskt om Millers – jag bläddrar i hans debut ”Kräftans vändkrets” – i dag är det inte sexet som frapperar utan den där flödande, trolösa aptiten på den fula, vackra, galna världen."
